Arkiv
Bildtankar frå
n vecka 1 till 25  2017

Övriga bildtankarfrån 2017 finns i   BILDTANKAR V 26-52 2017

Bildtanke vecka 25
Midsommarafton, vårt folks Nationaldag

Enligt min mening är och förblir 
Midsommarafton
vårt folks enda rätta Nationaldag

Den har vi skapat och format själva genom århundraden
Den förenar oss i glädje och gemenskap över alla gränser
Den är helt enkelt allas vår icke religiösa högtid och helt underbar
.......oavsett vädret .......

 Bildtanke vecka 24
Hemvägens gröna tunnel

 Vi har alla våra favoritplatser. Detta gäller också för de vägar vi åker, cyklar eller går på. De finns överallt och var och en har sin speciella känsla inför dem.
Hos mig väcker grönska och lummighet känslan av lugn och allmänt välbefinnande. Om dessutom solens strålar letar sig ner genom lövverken blir upplevelsen rent av ljuvlig. En sådan plats är den gröna tunnel jag passerar genom på hemvägen från kolonistugan. Då går jag alltid förbi Majvallen och sedan genom vackra Slottsskogen. Där traskar  jag sedan uppför den långa Hålekärrsbacken.
Större delen av backen är omsluten av bokar och dess långa grenar hänger långt ut över vägen. Uppe vid krönet blir det gröna taket som allra tätast. Ofta stannar jag upp här. Det är inte av trötthet utan endast för att njuta av stunden. Jag sluter ögonen, andas djupt och känner att jag mår bra. Det är åter sommar här i hjärtat av min stad. Härligt.
 

 Bildtanke vecka 23:2
Vad har du pistolen till ?

Det är i juni och studenternas tid. Då tar förstås närs och kära, små som stora emot dem som kommer ut med vita mössan. Så har också barnen på bilden gjort. De har varit och mött en nybakad student på söder i Stockholm.
 
Som på de flesta platser där studentexamen firas ska de glada och ibland lätt berusade ungdomarna åka runt på ett lastbilsflak. De ska skråla, sjunga, skratta och spruta lättöl och dricka starkt dito. Så ska ske även denna soliga eftermiddag.

Den utveckling sådant firande fått kräver numera viss polisbevakning. Detta är orsaken till de två polisernas närvaro bakom de uppställda lastbilarna. Det är klart att dessa tungt utrustade uniformspersoner väcker  småttingarnas intresse och det är lika självklart att de undrar och frågar.
Så här ungefär förlöpte det här samtalet
-          Har du någon pistol?
-          Ja. det har jag
-          Vad har du den till?
-          För att skydda mig om någon elak person angriper mig, kanske skjuter på mig
            eller någon annan. Alla är ju tyvärr inte så snälla
-          Hm, vad har du där då?
-          Det är en batong som kan bli lång när jag tar fram den.
-          Vad mycket du har på dig, är det inte tungt?
-          Jo, ganska  
-          Tack, polisen, och hej då.   
                                

 Bildtanke vecka 23:1
Näsduk behövs efter gullregn

Det är början av juni och ännu en fantastisk dag i Botaniska trädgården i Göteborg. Vårt mål är att njuta av den vackra försommar blomningen för att sedan ta en förmiddagsfika på trädgårdens trevliga Café. Vägen dit kantas av färger och former av alla slag.
 
Vi går stigen utmed Botaniska Institutionen. Här finner vi en liten allé som fullständigt sveper in oss. Det är den storväxta och giftiga busken Gullregn som med sina förföriskt gula hängen bildar denna naturens tunnel. Naturligtvis ställer Eva upp för foto och under detta tak av giftiga blommor.
 
Jo Gullregn är nämligen riktigt giftig och inte bara blommorna utan hela växten. Om Eva skulle ta sig en smakbit skulle det väl inte vara livshotande, men hon skulle med säkerhet bli illamående. Kanske skulle hon också drabbas av yrsel, hjärtklappning och feber. Skulle hon äta mycket skulle detta t.o.m. kunna leda till muskel- och andningsproblem. Färd till närmaste sjukhus vore då aktuellt. Att det går så långt är mycket ovanligt och det skedde naturligtvis inte heller denna junimorgon.
 
På vår fortsatta vandring diskuterade vi om det skulle bli en tur till Rododendrondalen denna gång. Dess blomning är i full gång. Beslutet blev att hoppa över denna. Rododendron har vi vid vår egen kolonistuga och Azaleadalen i Slottsskogen blommar. Denna är som vanligt mäktig så det räcker.
 
Nej, istället styrde vi stegen till det just nu blommande Näsduksträdet. Detta märkliga träd från Kina är inte bara ovanligt på våra breddgrader utan relativt sällsynt även i Kina. Trädet behöver ett ganska milt klimat så kallare trakter är Göteborg är inte att tänka på. Trädet har fått sitt namn av de 1-2 decimeter långa vita stödblad som sitter runt blommorna. Visst är dessa vita näsdukar både sevärda och intressanta. Vi missar inte att se denna blomning när den inträffar. Så inte heller detta år. Tack för det.

 Bildtanke vecka 22:1
Den fräcka trädgårdssnäckan

 Det är månadsskifte maj/juni och nu prunkar det överallt. Det gror och växer. Doften av syrener, liljekonvaljer och annat vackert glider omkring. Överallt flaxar och piper det i buskar och träd. Livet finns överallt. Det syns, luktar, smakar och hörs.
 
I all denna grönskande livsglädje finns också kampen för överlevnad. Humlor och bin arbetar febrilt många andra av vårens insekter likaså. Andra hungriga kryp kastar sig över levande byten av alla de slag.
 
En del slemmiga typer gnager och tuggar på blommor och blad, frukter och grönsaker. Utan att veta om det förklarar de därmed krig mot oss stora och kampberedda fyrbenta varelser. Vårens och sommarens strid har därmed inletts för att som vanligt pågå under hela den långa odlingssäsongen.
 
Värsta storätarna är förstås de spanska skogssniglarna alltså de sk mördarsniglarna. Dessa bruna tar sig upp i land, krukor och odlingspallar. Där kastar de sig  över allahanda grönsaker. Stridsmedlen mot dessa glupska kryp är många, men de flesta varianter tycks gå bet. Den bruna snigelarmén kan visserligen decimeras, men ändå verkar tillräckligt många överleva för att skada det gröna. Ge upp? Ingalunda, fortsätt kampen, testa nya knep för att minska den bruna plågan. Det hjälper även om vissa snigelskador på grödorna inte kan undvikas.
 
En annan fräckis är den lilla trädgårdssnäckan. Denna är ingen snigel, utan just en snäcka med snigelartad kropp med liten snäcka på. Den tar sig fram överallt och klättrar obehindrat i träd och buskar. Det är ingen stormumsare men ger sig ändå på blommor och annat grönt. Deras klättrande tar dem till de mest märkliga ställen. Min bild för vecka 22 är bevis på detta.
 
Här har en snäcka klättrat dryga en och en halvmeter upp på en hylla med mina träskulturer. Där har den tydligen fattat speciellt tycke för installationen ”  Mot alla fördomar om det annorlunda......eller Quasimodo och Esmeralda”. Den lille fräckisen har dock inte nöjt sig med att titta på figurerna. Nej den har klättrat upp i skrevet på Quasimodo och likt en pung satt sig fast där. Alltså en snäcka helt utan skam i kroppen. Fy på sig! 

 Bildtanke vecka 21:1
Det blev en "Gösotta" istället

Det är tidig morgon den 25 maj 2017 i sydvästra Småland. Planen är att ha en traditionsenlig Gökotta dvs vara i ute i naturen tidigt, njuta av morgonen, fika och lyssna på fåglar och då i synnerhet göken. Vi, alltså min  Eva och hennes storasyskon Bengt och Inga, , befinner oss vid den flera mil avlånga gränssjön Fegen. På vår sida finns Småland, på sjöns motsatta sida och inom synhåll har vi Västergötland. I sjöns sydvästligaste ända ligger Halland.
Kvällen före har Inga och Bengt lagt ut nät. Detta i hopp om att fånga tillräckligt många och goda fiskar till en ståtlig fiskmiddag. Nu tidigt vittjar de sina nät. Eva och jag väntar förväntansfulla på stranden. Solen tränger igenom de ljusa vårskyarna. Ute på sjön kan vi se måsar och ett par med kanadagäss flyger förbi lågt över vattnet. Runt om oss sjunger lövsångare, bofinkar, koltrastar och många flera flitiga småfåglar. Något koko från göken hör vi dock inte.
Efter en stund landar de två fiskarna med sin fångst. Denna blev mager med bara några braxar och en gös. Braxarna är som bekant så benrika att de som matfisk inte är någon höjdare. En väl tillagad gös är däremot kalasmat. 
Efter fiskafänget är det dags för den goa fikastunden. Syskonen mumsar på ägg och goa mackor. Trevliga samtal och skratt avlöser varandra. Samtidigt spetsar vi våra öron för att höra om göken gal någonstans. Hur vi än lyssnar blir det dock inget galande. Efter någon halvtimma i solen på stranden beger vi oss därför hemåt.
En liten besvikelse var det att göken inte hörde av sig
Den tänkta Gökottan denna vår blev utan gök, men väl med gös. Så vi fick nöja oss med en ”Gösotta” denna gång. Alltid något och när Eva och jag dagen efter återvände till Göteborg och vår koloniträdgård vankades det grillad Gös med ett gott kallt vitt vin i kvällssolen.
Livet kan vara underbart ibland. 

not. Dagen efter dvs den 26 maj var dock fleragökar igång. Då gol det från både öster och väster. Trösteriikt!

 Bildtanke vecka 20:2
Nya träfigurer vårtalar  

Kolonisäsongen är i full gång. För mig betyder detta inte enbart ett idogt snickrande, rensande, odlande, gräsklippande och stimulerande umgänge. Denna härliga del av året är också den viktigaste perioden för mitt skapande.
 
Nu blir det många goa stunder för mitt måleri. I mina planer för målarsäsongen finns enligt min egen mening åtskilliga intressanta motiv att få ned på dukarna. Så det är bara att sätta igång när väder och vind tillåter ”kluddande” utomhus.
 
Min andra konstnärliga verksamhet har redan tagit full fart.
Detta är mitt arbete med serien:    ”TRÄ SOM TALAR”. Här finns flera skapelser just nu under utveckling på min arbetsbänk. Några är dessutom klara och står framme för åskådan av intresserade. Tre exempel visas på bilderna. Det är den dryga metern höga stubbgubben. Kolonisten, tidskompositionen Tor och Tandagnissle klara att strid mot ondskan och en programkommentar till   Let´s dance
 
Kanske är du intresserad av att kolla dessa och hela samlingen i verkligheten? I så fall går det bra att besöka Slottsskogskolonin i Göteborg och hörnet Gräslöksgången/Morotsgången. Kanske finns jag också där och då kan det säkert bli en liten pratstund och annat trevligt.
Välkommen!       

 Bildtanke vecka 20:1
"Boa Slottsskogiensis"

Slottsskogen i Göteborg våren 2017. Här är fullt av spirande och grönskande. Rådjuren skuttar och hoppar i kullar och dalar. Tidig morgon och vårens fåglar håller konserter i varje buske och trädtopp. Ystra joggare kryllar det om utmed stigar och småvägar. Hundarna stretar och drar lite vårligt i kopplen. Cyklisterna tar i lite extra i de tunga backarna. Barnvagnar med barnlyckliga föräldrar flockas. Skolungdomar letar kontroller med kartor i högsta hugg.
 
Det är vår och mitt i allt finns den ovanliga ormen ” Boa Slotsskogiensis”. Den är svår att upptäcka, men ibland kan man som på bilden få se den ringla uppför bergen och in bland träden. Kommer man inom fotoavstånd är den helt stilla. Det beror antingen på rädsla eller på dess natur att efter en stabil måltid ta en rejäl siesta. Vem vet?

Bildtanke vecka 19:1
En nostalgiresa värd att minnas

Så blev den ändå av, den där resan i barn- och ungdomens bygder. En solig men kylig måndag morgon i maj träffades vi på Halmstads Central. Det var gode vännen Bengt Svensson och jag. Tillsammans hade vi bestämt, att göra en dagsresa i minnenas värld i sydvästra Småland och vidare in i Sjuhäradsbygden och Borås. Det blev precis så trevligt nostalgiskt som man någon gång mår väldigt bra av att göra.
 
I lagom fart uppför Nissastigen hamnade vi först i Rydöbruk, en liten ort norr om Hylte. Här besökte vi de trakter där Bengts pappa fötts och vuxit upp i en vackert belägen bondgård. Som av en slump möttes vi på gården av Bengts släkting. Denne drev fårskötsel i stor skala och blev förstås både överraskad och glad över besöket. I gårdens kulliga omgivningar ringlade en sagovacker bäck med en tidstypisk bro. Det var en både rogivande och spännande miljö och Bengts berättelser om bygden och pappan var givande.

Via Landeryd, där de gamla ”Järnvägshusen” naturligtvis förevigades hamnade vi efter att ha passerat omtalade torvmossar, stugor och järnvägsövergångar till slut i Broaryd.  Hit flyttade Bengt med familjen i tolvårsåldern. Inte mycket såg nu ut som då. På 1960 talet fanns flera affärer, en bank, en levande järnvägsstation och mycket mera. Nu var allt detta borta och även om det lilla samhället ännu är fullt med vackra hus andas miljön ändå övergivenhet. Här samtalade vi intensivt om de olika minnen vi hade från samhällslivet då det en gång begav sig.
 
Sedan bar det iväg de sex kilometrarna på oljegrusvägen mot Åtterås, min banrdomsby. Färden gick förbi Broaryds försvunna fotbollsplan och sedan Samseryd. Därefter bredde de stora  Åtterås ängarna ut sig runt om oss. Väl över Österån stannade vi till vid dungen med milstenen där jag i yngre tonåren suttit och tittat på fåglar så många morgnar. Visst knep det här till lite i hjärtat och det skulle komma mer av den varan under denna färd.
 
Vårt nästa stopp var nämligen Brännesgård dit jag och mina föräldrar flyttade 1954. Den stora ladugården, verkstaden och boningshuset fanns kvar. Mycket var dock förändrat. Bostadshuset ombyggt, hundgård och hundhus borta och nya småhus inklusive en bastu fanns på plats. Här bor sedan många år Tauno och Marjatta och naturligtvis välkomnade de oss såsom de goa människor de är. Tauno visade med glädje runt i de utrymda och omgjorda utrymmena i ladugården. Marjatta bjöd också in mig att titta på vår gamla lägenhet. Här var det renoverat och omgjort. Pappas rum hade försvunnit till förmån för ett större kök. I vardagsrummet hade trappan ned till första våningen försvunnit vilket innebar att ett ännu större vardagsrum skapats. Jag berättade förstås för Bengt om hur livet var och hur det såg ut en gång för länge sedan. Och visst, kändes det att gå runt här på min barn- och ungdomsgård.
 
Så bar det av genom Åtterås byn med mig pladdrande och Bengt frågande och lyssnande. Väl nere i Smålandsstenar var det dags för fika på klassiska men nu nya Göstas Konditori. Sedan en tur genom samhället för att tala om hur det var och se hur förändringarnas vindar dragit fram. Här i samhället hade ju jag gått i folkskolan, lekt, spelat fotboll och haft massor med äventyr. Här hade vi båda gått i realskolan samtidigt och kunde därför komma ihåg lärare och händelser. Vi kände inte varandra på den tiden men tack och lov har vi på äldre dagar rättat till den bristen.
 
Efter Smålandsstenarbesöket var det dags att styra mot Burseryd. Härifrån kom vi båda ihåg både marknader, Västboloppet och Bokskogen. För min del fanns förstås mycket mera att berätta eftersom Burseryd en gång var viktigt för mig eftersom Eva och bästa vännerna Ryno och Lena fanns där. Från Burseryd tog vi sedan en runda ned till Tovasjö för att bekanta oss med Evas vackra barndomsgård. Här bullade vi upp på stenen för att äta vår medhavda lunch men eftersom det började hagla blev vi istället inbjudna att luncha i köket hos Kristina. Efter en trevlig stund där styrde vi kosan över Mjöhult där vi under Linus och Eriks barndom hyrde det underbara ”Knottebot”
 
Nu var klockan en bit in på eftermiddagen. Färden gick därför vidare över Skyarp, Håksvik, Östra Frölunda och Svenljunga mot Borås. I den staden har Bengt fötts och sprungit runt som barn.  Där har vi båda studerat samtidigt på Borås Högre Allmänna Läroverk. Så självklart fanns  här mycket att tala om och besöka. På vår väg genom staden passerade vi nämligen både vårt gamla gymnasium och Bengts barndomshem och välkända gator. Efter att sedan parkerat bilen vid Knalleland blev det så en härlig promenad in i och genom staden. Vi strosade runt utmed Nissan och med utsikt mot Stadsparken mumsade Bengt i sig ugnsbakad potatis och skagenröra och jag drack ett glas öl. Det gick inte att ta miste på att både Bengt och jag kände oss nöjda med dagens upplevelser och gemenskap. Och nu var det dags att toppa dagen med en intressant allsvensk match på Borås Arena.
 
Här möttes denna kväll Elfsborg, min gamla favoritklubb, och Malmö FF, skånske Bengts klubb. Efter en intetsägande första halvlek exploderade spelet positivt i den andra. MFF var strået bättre och efter en stark slutforcering vann de ljusblå med 2-1. Bengt var förstås glad. Färden till Götet gick sedan fort eftersom vi båda var mycket nöjda med vår nostalgidag tillsammans. Roligt att detta blev av och att vi nu har ett nytt positivt gemensamt minne.
  

Bildtanke vecka 18:2
Femtio år senare

Så har det då gått 50 år sedan studenten klarades av.
Tack vare det vackra vädret och de entusiastiska klasskamraterna Margaretha och Ingegerd blev det en återträff värd att minnas. De hade bakat ihop ett program i vår studentstad Borås verkligen värd ett femtioårskalas.

Det innehöll försten god lunch med trevliga samtal på Textile Fashion Center. Sedan bar det iväg till Abecita Konstmuseum. Där kunde vi med guidning kolla på nya och intressanta utställningar. Fikat blev också en höjdare med passande jubileumstårta, som naturligtvis min gode vän Björn och jag gärna testade.  

Jubileumsgemenskapen flyttade därefter över till vår gamla skola. Då hette den Borås Högre Allmänna Läroverk, HALIB, nu Bäckängsgymnasiet. Visst var mycket sig likt trots stora förändringar över tid. Minnena kom smygande tillbaka. Händelser och lärare passerade revy både vid denna rundvandring   Trevligt!

Ett besök i Borås utan en rundvandring i denna skulpturernas högborg är förstås ofulländad. Så därför vandrade vi sakta tillsammans genom staden och tittade på lite av gatornas, torgens och stadsparkens konst. Alltid lika givande, så även denna gång.

Den avslutande gemensamma middagen med god mat och deltagarnas små personliga berättelser kändes också bra. Vi är ju alla nu i 70 års åldern och har rätt att uppbära pension. En del jobbar ändå vidare med olika viktiga ting. Andra tar det lite lugnare. Det var dock påfallande att alla på olika sätt fortfarande var väldigt aktiva människor. Ännu fanns inga rullatorer eller rullstolar med i vårt gäng. En del krämpor fanns förstås men vitaliteten överskuggade sjukdomarna.

Tre klasskamrater har dock tyvärr redan avlidit. Dessa tänkte vi förstås gemensamt på en liten tyst stund. Visst var vi alla medvetna om, att med åren så kommer det att bli allt glesare även i vår studentklass. Sådant dämpade dock inte vår goda stämning denna fina dag. Andan var nämligen att det ännu finns tid att glädjas och hitta nya utmaningar i våra liv. Härligt, tycker jag.   

Bildtanke vecka 18:1
Redo för vårbruket

Det är början av maj. Koloniområdet, som varit stängt för vintervila, öppnar åter sina grindar. Nu välkomnar vi allmänheten så att alla vårpromenerare kan njuta av den prunkande idyllen vid Slottsskogens kant.

Inget blir dock vackert och växande utan skötsel och omvårdnad. Vid denna tid lyser därför odlingsfliten lite extra på stugtomterna. Runt bland Slottsskogskolonins 154 stugor jobbas det för fullt med ansning och sådd. Så sker också vid stuga 73, där vi håller till. Nu i början av maj är det arbetsoverallen på för återkommande djupdykningar i odlingslådor, rabatter och miniväxthus.

Denna vår är det extra härligt att se min Evas arbetsflit. Den tidigare smärtan och stelheten pga artros är efter marsoperationen helt borta. Både hennes odlingslust, styrka och glädje verkar åter vara på topp. Det värmer mitt hjärta att se.

 Bildtanke vecka 17:2
Välkommen till vårens rosa stad

 Våren blommor nu ut i vår vackra stad, Göteborg. Ett av de första och mest påtagliga tecknen på detta är körsbärsträdens rosa färgprakt. Dessa syns lite varstans i staden och de olika sorterna slår ut vid lite olika tidpunkter.
Den mest magnifika är ändå den lilla körsbärsallén vid Järntorget. När dess träd slår ut för fullt målas liksom hela torget i rosa. Storstilat och naturligtvis varje år ett omtyckt fotomotiv.
Så även för mig. Därför är en liten bild från 2017 års blomning så självklar. Härligt. Vårligt.

 Bildtanke vecka 17:1
Med hela livet framför sig

Den 21 april kom en ny medlem i vår storfamilj till världen. Det var Pollis och Eriks tredje barn, en lillasyster som redan fått namnet ”Manuella”. Födelsen gick hur bra som helst och den nya medborgaren vägde en bra bit över tre kilo. Mamman, pappan, syskonen, far- och morföräldrar och många andra var förstås jätteglada.
 
På bilden är den lilla krabaten tre dagar ung och redan hemma i familjens lya. Utan att veta något om det har hon hela livet framför sig. Vissa förhållanden kommer att förbli precis som nu. Manuella kommer alltid att vara en lillasyster och de syskon och föräldrar hon har nu kommer hon alltid att ha oavsett de finns nära henne eller ej. Detta garanterar en trygghet och en viss position i gemenskapen som på olika sätt kommer att prägla henne.
 
Därutöver väntar en föränderlig obanad terräng i livet. Vissa fasta milstolpar kommer förhoppningsvis på vägen. En är, att hon om sex år börjar i skolan, om 15 år går ur nian och att hon om 18 år går ur gymnasiet. Sedan startar nog det stora självständiga livet ordentligt. På vägen väntar både framgång och nederlag, kärlek och besvikelser, glädje och sorg. Och runt om henne i livet kommer Sverige och världen att förändras, en del till det bättre och annat till det sämre.
 
Så länge som till Manuellas myndighetsdag har jag inga illusioner om att få vara med. Jag är glad över att nu fått uppleva att lillasyster kommit till världen. Jag vill dock gärna hänga i lite till för att få se den lilla tjejen upptäcka världen. Oavsett vad som sedan händer när hon vuxit upp hoppas jag med Hasse och Tages visa, att även hon en gång i framtiden kan få ett glas öl    

 Bildtanke vecka 16:2
Skyltning med progressiva budskap

Affärers skyltfönster är reklamplatser för att sälja. Förutom överdrivna lovord om varorna är lockrop med rea eller procentuellt nedsatta priser legio bakom dessa stora rutor, Kom in, köp så mycket ni kan och orkar är det tongivande budskapet i det ena reklamfönstret efter det andra.
 
Men det finns förstås undantag.
Ett sådant är skyltfönstren hos Emmaus affär på Linnegatan i Göteborg. Här ackompanjeras secondhand varorna med aktuella progressiva budskap. Nyligen nagelfors resandet till diverse odemokratiska resmål vid sidan om diverse fräcka klädesplagg. Inför varje 8e mars är det olika feministiska budskap som kan ses ihop med matchande kläder. Före 1 maj är det varje år lite mer socialistiskt präglade budskap som får plats tillsammans med vårliga plagg.
 
Jag vet inte om den nu pågående skyltningen ska stå sig till första maj, men budskapen tyder lite på det. 
” Ta från de rika och ge åt de fattiga” är ett krav som liknar vad som brukar framföras i demonstrationstågen. Åtminstone gäller detta i de tåg som står till vänster om socialdemokratin.
 
Å andra sidan sticker ett gammalt Olof Palme citat från en TV-debatt 1983 ut rejält åt vänsterhållet. Där sa han i samband med en stor drabbning  om löntagarfonder så här.    
”I företagen sitter bankfolket i styrelserna som babianhannar.”
Det var sant då och är minst lika sant idag.

Bra att Emmaus i sitt skyltfönster lyfter fram detta Olof Palmes omdöme om finanskapitalets agerande och karaktär. Det skulle dock överraska enormt om det från Stefan Löfven kom något yttrande som var i närheten av denna mustiga träffsäkerhet. Möjligen kan något liknande få höras under årets första maj från vänsterns talarstolar. Men osvuret är bäst…… 

Bildtanke vecka 16:1
Om "storkyrkans" stilla avlövning

Den före detta statskyrkan är numera ett kristet samfund bland andra. Trots detta kallas det fortsatt för Svenska Kyrkan. Visserligen är denna det överlägset största samfundet med sina drygt 6 miljoner medlemmar, men denna ” storkyrka” är dock inte den enda svenska kristna kyrkan. Dessutom finns ett antal mindre svenska kyrkor som tillsammans antas ha runt 470 000 medlemmar.
Bland dessa finns de s k frikyrkorna.

Detta är ett förlegat begrepp eftersom alla kyrkor numera står fria från staten och i den meningen är alla samfund fria kyrkor. Bland de som nu liksom tidigare är fria är i varje fall enligt Wikipedia de medlemsmässigt största Equmenia kyrkan ( metodister, baptister och missionsförbundare) 85 000, Pingstkyrkan 83 000 och Evangeliska frikyrkan 34 000.
 
Det finns också en rad fria katolska och ortodoxa kyrkor. Även de är ju svenska kyrkor eftersom de bevisligen finns i vårt land. De största bland dessa är den Romersk-katolska med 113 000 medlemmar, Serbisk-ortodoxa 27 000, Syrisk-ortodoxa 25 000 och Grekisk-ortodoxa 17 000.

Enligt vissa rapporter lär de samfund, som tidigare var de enda från staten fristående kyrkorna, ha tappat i medlemsantal under 2000 talet. Hur det är med de ortodoxas och katolskas medlemsutveckling har jag inte kunnat upptäcka. Däremot är det helt klart att den svenska storkyrkan fortsätter att likt ett lövträd om hösten tappa medlemmar. I snitt har tappet varit 57 000 medlemmar om året den senaste tioårsperioden. Toppen nåddes under 2016 då hela 90 000 trädde ur storkyrkan. 

Från storkyrkans håll heter det, att en avgörande orsak till det senaste årets avlövning är den negativa uppmärksamheten från media. 2016 avslöjade t ex Ekot, att höjdare inom kyrkan rest utomlands för flera miljoner. Naturligtvis var det samfundets pengar som stod för kostnaderna. Detta slöseri med kyrkomedel anses ha lett till att medlemsflykten blev större än tidigare.

Säkert har det kyrkliga svindleriet betytt en del, men av en särskild webbenkät från Nordsat riktad till 1 496 tidigare medlemmar ges en lite annan bild varför folk lämnar. Av de tillfrågade uppgav nämligen hela 40 procent av den flyktade skaran att deras avhopp berott på att de inte tror på Gud. Ytterligare 18% angav som skäl att medlemskapet inte kändes meningsfullt och 17 procent lämnade av ekonomiska skäl.

Kanske det är så, att de 40 procent som lämnade även berättar en annan sanning. Det kanske är så att det är just en sådan andel av storkyrkomedlemmarna inte tror på Gud. Totalt skulle det i så fall vara runt 2,4 miljoner av storkyrkans medlemmar som inte är troende. De fortsätter ändå att vara medlemmar av andra skäl. Vilka skäl då? Inte en aning!


där det dagligen sker allahanda vanvettigheter i olika religioners namn.   Hur som helst är den kyrkliga avlövningen och bristande gudstron bland medlemmarna naturligtvis ett problem för storkyrkan. För alla icke troende är dock kyrkans medlemstapp positiva signaler. Denna visar ju nämligen att det finns åtskilliga miljoner kloka icke troende människor. Detta är riktigt goda nyheter i en värld

 
 

 

 Bildtanke vecka 15:2
Påsk i det sekulära landet

Ja, så är det då dags för ännu en religiös helg i det påstådda sekulära Sverige. För de allra flesta betyder dock påsken vare sig kyrkbesök eller stillhet. Den blir i istället några extra dagars ledighet som kan användas till så mycket annat än just diverse religiösa riter.
 
Skidentusiasterna kramar nu ut de sista åken i backarna. I trädgårdar jobbas det för fullt oavsett om dessa finns vid villor, sommarstugor eller kolonilotter. Det påtas och räfsas, sätts och gödslas och eldas brasor så det står härliga till.  
Barnen har en veckas ledighet. Det ger möjligheter till att vara med i ett brett utbud av aktiviteter utan större kostnader. Bland dessa är gratisleken att klä ut sig till påskkärring och gå runt och ”skrämmas” de flestas favorit.
Ja, så äts det och dricks förstås riktigt rejält. Nu har godisfabrikanterna sin bästa tid. För mellan äggen, sillen och snapsarna mumsas det godis i enorma mängder.
 
Det går ju också också att vara lite måttlig. Några björkkvistar med lite påskpynt i en vas kan räcka, tycker jag. 

 Bildtanke vecka 15:1
Slottsskogen tidigt i april

 Det är tidigt i den ombytliga vårmånaden april. En tid där vädret snabbt kan växla mellan kall och blåsig senvinter och värmande sol. En period då det mesta i naturen väntar på att få liv och växa igen. Som vanligt blir det oavsett vänder och vind åtskilliga promenader i den  ljuvliga Slottsskogen. På vandringsvägen gör jag iakttagelser som stimulerar mitt naturromantiska sinnelag.
 
Här möter de tidiga blomslingorna på gräsmattorna vid parkens entré nära Linneplatsen. En kul idé detta att plantera blommor som likt färglada ormar sticker upp ur gräset. Nu först handlar det om den prunkande krokusen. Senare blir det tulpaner och kanske påskliljor. Fint vårtecken tycker jag. 
 
Nere vid Stora dammen och på gräsmattan mitt emot restaurang Belparc står det kvar en intressant figur. Än en gång har parkförvaltningen kapat ett gammalt träd på ett fantasifullt och ögonintressant sätt. Nu blir detta en trädskulptur att stanna upp vid och fundera över vad den liknar. Är det inte en björkgubbe med utsträckta armar, ett markerat ansikte i mitten omgivet av en fladdrande halsduk, tänker jag. Oavsett vad som kan ses så visst är det mer stimulerande än bara en kort stubbe. Så tack för behållandet.
 
Förbi Bragebacken kommer en långsmal gräsmatta och i skogskanten står en av parkens många frisbeekorgar. Här borta finns frisbeespelarnas klubbhus och nu när det börjar bli vår vimlar det av spelare och kastade frisbeeskivor. Lirarna är ofta skickliga och kan verkligen träffa nära korgarna med stor precision. Beundransvärt för det är svårt. Jag vet därför att när jag själv testat så har det visat sig vara betydligt tuffare än jag trott
 
Lite längre bort ligger Dalen. Här har det varit två stora grusplaner för fotboll så länge jag kan minnas. De flick- pojk- och juniorlag jag tränat har ofta hållit till här under våren.  På Dalens grus har under åren spelats tusentals täta kamper, både träningsmatcher och täta tävlingsduster i Västra Cupen. Planerna är faktiskt klassisk fotbollsmark sedan långt bort på 1900-talet. Nu är det slut med det. Stadens alla fina konstgräsplaner har gjort Dalen ointressant som underlag för fotboll. Här byggs istället en park för utomhus gym, promenader, lekplats och små marknader. Bra  att denna oanvända stora del av Slottsskogen kommer till nytta. Att förändringen nyper lite i fotbollsnostalgin gör inget.

Bildtanke vecka 14
En bok är klar

Så blev det ändå av. Mitt skrivande av dagliga funderingar under 2015-16 har till slut resulterat i en bok.
Den 5 april kom den från tryckeriet. För mig är detta ett vårtecken att glädjas åt

Bakgrunden till att jag skrivit ”min historia” är upptäckten av att jag vet alldeles för lite om mina föräldrar och generationerna före dem. De berättade aldrig särskilt mycket om sina liv, upplevelser och tankar. Jag frågade dem heller aldrig riktigt ingående om detta och nu är det sedan länge för sent. En sådan brist vill jag inte att mina efterkommande ska behöva känna när jag inte finns längre.
 
Därför är en del av innehållet berättelser och tankar från och om mitt liv. Den andra delen består av funderingar över ett spektrum av både allmänna och specifika frågor.   Alla artiklar och dikter är kompletterade med bilder. Dessa består i första hand av foton jag själv eller någon närstående har tagit. Totalt omfattar boken drygt 240 sid

Boken är utgiven av mig själv och därför i ett begränsat antal. De flesta av dessa är redan utlovade eller avsedda för särskilt utvalda mottagare. I händelse av att någon är intresserad av att köpa ett exemplar kan detta därför ske först efter ett nytryck. Sådan sker när det finns minst 100 intresserade köpare.
Priset blir ... ja det kan diskuteras
Så är du intresserad av att köpa boken ”Lasse-kurator – ett liv för barn och unga” mejla då sådant intresse till:
lassej.qrator@outlook.com

Not. Material som inte kommit med i boken återfinns i det nedladdningsbara
PDF häftet  "Funderingar om stort och smått" - nittio  tankar om politik och samhälle

Bildtanke vecka 13:2
För allas rätt att spela fotboll  

Lördag 1 april börjar allsvenskan för herrar. Det sker med Halmstad mot norrlandsundret Östersund och med  matchen IFK Göteborg mot Malmö FF på Ullevi. Jag är förstås på Ullevi och denna gång tillsammans med gode vännen och MFF-supportern  Bengt Svensson. Trevligt!
Min vana trogen är Aftonbladets Fotbollsbibel inköpt och intresserat studerad.Den rekommenderas varmt! Som vanligt kollar jag hur det står till med sammansättningen av de allsvenska spelarna, både herrar och damer. Detta för att se hur väl dessa speglar det svenska samhället av idag. Liknande genomgång, utan minsta anspråk på vetenskaplighet, har jag gjort under många år nu. Med reservation för smärre räknefel och sena värvningar så är det jag kan se i årets allsvenska upplagor bl a följande 

Herrallsvenskan 16 lag,  snitt 22,1 spelare per lag
 
Totalt
antal
allsvenska
spelare
Utländska
spelare
Antal +
 %
Blågult märkta
spelare
Antal +  
%
Blågult märkta spelare med
utländskt klingande efternamn 
Antal + 
% av  de blågula
355 118
33.2%
237
66,8 %
72
30,3 %

Kommentar.
En tredjedel , 33,2%,  av de allsvenska spelarna är spelarimporter. Detta innebär ett par procent större andel utländska spelare i förhållande till 2016. Högst andel har Bajen och Blåvitt ( över 50% av spelartrupperna). Lägst andel utländska spelare har ÖSK och Sirius med bara strax runt 20%.

C:a 30 % av alla spelare, som Aftonbladet noterat med bara blågul flagga, har utländskt klingande efternamn. Av dessa kan huvuddelen antas ha någon form av invandrarbakgrund. Andelen sådana spelare är något större än 2016. Detta är mycket bra och ger en bild av att integrationen inom fotbollen för män fungerar mycket väl.
Bäst vad gäller blågula spelare med invandrarbakgrund verkar Bajen, AFC/Eskilstuna och Östersund vara när det gäller detta. De har alla över 50 % blågula med utländskt klingande namn.  Svårt verkar det vara att rekrytera blågula spelare, som har någon form av invandrarbakgrund,  till Elfsborg, Kalmar, Norrköping och Sirius. Samtliga dessa har under 20%  sådana blågula spelare.

Botten är ändå IFK Göteborg, som har  0 %, dvs ingen lirare med enbart blågul flagga, som kan antas ha invandrarbakgrund. Blåvitt utmärker sig istället med att vara de nordiska männens lag framför alla andra. Över 80% av alla spelare hör hemma i Sverige, Danmark, Norge eller Island. Hur ska denna blåvita sammansättning och brist på blågula spelare med invandrarbakgrund  tolkas???

Hur som helst, att 30 procent av alla blågula spelarna kan antas ha någon form av invandrarbakgrund är ändå väldigt glädjande. Att enstaka klubbar inte lyckats så väl med att ta tillvara sådana spelare är bara att beklaga.

Damallsvenskan 12 lag  snitt 20,8 spelare per lag​​​​​
 
Totalt
antal
allsvenska
spelare
Utländska
spelare
Antal +
 %
Blågult märkta
spelare
Antal +  
%
Blågult märkta spelare med
utländskt klingande efternamn
Antal + 
% av  de blågula
 250 194
77,6%
194
77,6%
15
7,7 % 

Kommentar.
Andelen utländska spelare i de damallsvenska lagen tycks ha minskat från 2016. Då var 27,3 % utländska lirare mot 72,7 märkta med endast blågul flagga. Nu, 2017, är detta förhållande 22,4%  respektive 77,6 %. Störst andel utländska spelare har inte oväntat Rosengård med över 40% spelare från andra länder. Lägst andel utländska spelare tycks Örebro och Hammarby ha. Dessa verkar nämligen inte ha värvat någon utländsk spelare dvs de har 0% spelare från andra länder. Detta faktum torde vara en av förklaringarna till att andelen utlandsimporter gått ned. Kanske bristen på pengar kan vara en annan orsak.

Bara 7,7 %  av alla damspelare, som Aftonbladet noterat med bara blågul flagga, har utländskt klingande efternamn. Av dessa kan huvuddelen antas ha invandrarbakgrund. Denna andel är tyvärr lite lägre än 2016.

Detta betyder ingalunda att de allsvenska damlagen inte skulle vilja ha fler tjejer med invandrarbakgrund.
Problemet är helt enkelt att en mycket stor andel av unga kvinnor med invandrarbakgrund av sina patriarkalt styrda familjer vare sig får spela fotboll eller utöva andra sporter. På grund av sådana familjers heder/skamtänkande anses det vara opassande för flickor och unga kvinnor att idrotta och visa sig lätt påklädda offentligt. Därmed hålls en stor del av dessa flickor och unga kvinnor borta från idrotten. Detta innebär också att väldigt många kvinnliga fotbollstalanger med invandrarbakgrund aldrig kommer med i vare sig flick- eller seniorfotboll. I förlängningen innebär detta också att andelen kvinnor med invandrarbakgrund också blir bedrövligt låg.

Den låga andelen invandrarkvinnor i damallsvenskan är helt enkelt en bild av bristen på frihet och rätt att göra egna val för flickor och unga kvinnor inom vissa folklager. Detta är djupt tragiskt i ett samhälle som verkar för jämställdhet och alla människors lika rättigheter och personliga frihet.

Det finns därför all anledning att undra: 
När ska fotbollsfolket i allmänhet och damfotbollen i synnerhet manifestera för alla flickors och kvinnors rätt att spela fotboll och utöva andra idrotter?
Min dröm är att få se parollen ” För allas rätt att spela fotboll” i stark text på både de allsvenska spelarnas och landslagsspelarnas ryggar. Detta vore om något en fin markering för att alla flickor och unga kvinnor ska ha samma rätt att lira fotboll som pojkar och unga män har. 
...........................................................................................................................................................
Tillägg. Herrar Superettan 16 lag 21,2 spelare per lag
Samtliga spelare  Utlandsnoterade spelare
Antal + %
Spelare noterade
med endast Sverige
Antal + %
Spelare enbart noterade
med Sverige och som har utländskt
 klingande efternamn
Antal och % av de Sverigenoterade
340 57     16,7% 283     83,3% 82      29%

 

Bildtanke 13:1
Kom ihåg Iran 1988 och nu!

Regeringen har vinnlagt sig om goda förbindelser med några av de mest avskyvärda förtryckarstaterna i världen. Därför har det skett uppmärksammade höga statsbesök både i Saudiarabien och Iran. Vid båda tillfällena har Löfven vägrat att ta avstånd från dessa staters kvinnofientlighet och ofrihet.  Detta då trots den fullständiga avsaknaden av grundläggande mänskliga rättigheter och ett förfärligt förtryck mot kvinnor. Denna undfallenhet är beklämmande och så långt från Olof Palmes internationella solidaritet

som går att komma.
 

Nyligen var jag i Sävedalens Kulturhus på en s k Hållbarhetsdag. Det mest intressanta var dock inte det som visades om hållbarhet. Nej det som gjorde starkast intryck var en utställning som påminde om att det 2018 är
30 år sedan den islamistiska regimen i Iran genomförde ett enormt dödande av oliktänkande. Under den tid som gått sedan dess har förtrycket stärkts. Detta har riktats mot allt och alla som inte vikit sig för den islamistiska politiken

Med statistik från Amnesty International och andra erkända organisationer omtalade denna viktiga utställning :
-          30 000 politiska fångar massakrerades i Iran under 1988  
-          Iran har sedan 1990 avrättat flest minderåriga oppositionella barn och ungdomar av alla länder i
            hela världen.
-          I  landet har det skett och sker statsunderstödd  trafficking av unga kvinnor
-          Massvis av iranska kvinnor har fängslats och torterats för att de uppträtt i strid med de
           islamistiska kraven på kvinnor bl.a. för att de brutit mot tvånget att bära slöja.   

Efter den islamiska revolutionen 1979 kom bara något1000-tal iranska flyktingar till Sverige. 1988 var starten på islamistregimens besinningslösa jakt på oliktänkande. Detta år blev och startpunkten  för massflykten av politiska flyktingar från Iran startade och i Sverige hade redan 1990 runt 40 000 av dessa fått sin fristad. De var alla välkomna då och de har med sina liv här stärkt det svenska samhället.Tack för det!
Låt oss aldrig glömma de islamistiska massmorden 1988.
Vår solidaritet med alla iranier som kämpar för frihet och demokrati måste fortsätta 

     

Bildtanke vecka 12:2
Välkommen åter

20 mars och det är vårdagjämning. Det innebär att nu blir de ljusa dagarna äntligen längre än de mörka nätterna. En signal går därmed ut i naturen, att nu är det dags för vårens levande varelser  av alla slag att börja sträcka på sig. Dags att göra sig redo för att ta språnget ut i livet igen.
För vår del betyder vårdagjämningen alltid en viktig ljusglimt. Det är den dag då solljuset efter fem månaders frånvaro åter tittar in i vår lägenhet. Nu växer sig solens strålar snabbt allt större och bredare in i vårt hem för att finnas här till långt in i oktober.  Till detta kommer också att vår balkong nu också överöses av de värmande strålarna hela dagarna. Ett älskat uterum kan åter tas i bruk för odlingar och mysiga stunder.
Naturligtvis firade vi även i år vårdagjämningen och solens återkomst lite extra. Det blev en enkel flaska champagne med lite snittar till. Goda vänner som kom på besök förgyllde dagen ytterligare.
Så vårdagjämningen är sanning ett ögonblick i  livet som ger hjärtat ny värme och kraft.  

 Bildtanke vecka 12:1
En riktig övervintrare

Mars lider mot sitt slut. I trädgårdarna kommer vårblommorna smygande. Krokus, Vintergäck, Snödroppar gör det annars gråbruna färgglatt. Knopparna på tulpanerna kämpar sig lite blygt upp ur myllan. Det gror under ytan och för varje dag sticker det upp nya gröna och skira små liv. Allt ligger i startgroparna och snart exploderar jorden
Över allt detta nu påbörjat växande vakar en riktig övervintrare. Det är ingen mindre än Herr Grönkål som står där stolt i landet med sina kraftiga kronor. De ger tillsammans ett intryck av en liten urtidsskog som övertid sett det mesta komma och gå. De kraftiga och skarpt gröna trädkronorna har inte vikit ned sig av köld och snö. Tidens tand har inte kunnat tugga ned detta levande väsen. Dessutom går denna tappra grönsak fortfarande att äta.
Fantastiskt, inte sant? 

Bildtanke vecka 11:1
Storvästen på

Det är lördag 18/3 och en strålande vårvinterdag. Vi är tillsammans vid kolonistiga nr 73. Storvästen är på för arbetet har börjat. Denna marsdag är det lite skillnad mot förr. Nu är det inte den tidigare starka och flitiga Eva som är igång i landen. Hon är istället den kloka arbetsledaren, som med sin krycka pekar och visar vad som ska bli gjort. Efter givna anvisningar utför jag det jobb som hon anser behövas just nu. Det är inte så komplicerat så jag klarar det rätt bra.
Det blir idag några solvarma timmar med skräprensning, krattande och påtande. Högen med trädgårdsspill av förtorkade växtdelar växer. Det kommer att passa bra inför  kolonins påskbrasa i april.
Den stora öppningsdagen med el och vatten i stugan är nu bara några veckor bort. Vi längtar båda och det medhavda kaffet med tilltugg smakar extra gott vid tanken på den sköna tid som nu närmar sig med vårliga stormsteg. Vi njuter och visst slår våra hjärtan lite lättare en sådan här dag.

 Bildtanke vecka 10:1
Marstypiskt

Mars månad är svår att lita riktigt på. Detta gäller i varje fall vädret. Det pendlar ofta kraftigt mellan löftesrika vårvindar med soldagar, regnblåst och rejält snöiga kölddagar. Sällan blir det någon riktigt rak färdriktning utan ett velande fram och tillbaka.
 
Men detta gäller bara vädret.
I övrigt finns åtskilliga vårtecken i mars att hålla sig till.
Detta gäller t ex Vasaloppet som ju traditionsenligt genomförs just den första söndagen i mars. Inte för att jag har åkt eller tänker åka detta niomila lopp utan därför att tävlingen är just både en avslutning på en lång vinter och en start på det goa som komma skall. Att därför smyga upp och se Vasaloppsstarten på SVT är marstypiskt. För mig räcker det dock med att bara kolla på starten. Sedan är det bara långt, tjatigt och ofta bara ett norskt mästerskap i långränn. Det kan jag vara utan.
 
En annan typisk marsbild är, att fönsterbrädorna ockuperas av små odlingslådor och krukor. I dessa gror det så det knakar. Ljuset, värmen och vattnet gör att fröna gror snabbt och fram tittar de gröna små liven. De skira växterna är verkligen oansenliga, men innehåller ändå löften om goda tomater, luktärtor och mycket anat. Känns gott att se och ger hopp om ännu en vår och sommar även om det lång tid dit.
 
Så är det förstås 8 mars, Internationella Kvinnodagen. Denna är för mig nog det  allra mest marstypiska. Då sjuder landet av aktiviteter under flera dagar både före och efter denna kampdag. Allt toppas på många platser med utomhusmöten och demonstrationer. I år var dessa extra färggranna med de många rosa öronmössarna guppande i tågen. Det var härligt att se. Jag fanns naturligtvis som vanligt med i leden och denna gång under banderollen  ” Nej till könsapartheid”. Detta och att vara en del av gemenskapen för jämställdhet och mänskliga rättigheter kändes rätt och bra. Det marstypiskt snöblandade regnet och blåsten kunde inte förstöra den känslan. 

 Bildtanke vecka 9:2
Nu är det över

Efter åratal av smärtande väntan med en höftled misshandlad av artros är det hela över. Efter en efterlängtad operation är det redan någon dag senare klart för hemfärd. Till en början blir det en rullstolsfärd genom sjukhusets korridorer tillsammans med barnbarnet Alva. Sedan med kryckor hemåt och någon månads rehabilitering.

 
 Nu börjar en kanske smärt- och tablettfylld tid. Sedan stegvis ökad träning och smärtfrihet. Lite längre fram blir det kryckorna bort och den gamla goa gången tillbaka. Det tar si så där  fyra till sex veckor sedan ska hon vara igång med alla sina aktiviteter igen, Eva. Grattis till den nya tid som kommer. 

Bildtanke vecka 9:1
Det gåtfulla folket

 Vi har dem överallt, nära och runt om oss. De finns i våra hem, på dagis, i skolor och i otaliga kulturella och sportiga sammanhang. Många gånger ser vi dem klädda i små västar i gult, rosa, rött eller någon annan lysande färg. Då håller de varandra ofta i händerna och de tycks leva i en gemenskap som slår det mesta. När dessa färgstarka små personer är ute i naturen finner de äventyr överallt. De hoppar, springer, rullar, skuttar och utforskar sin omgivning med alla sinnen. Nästan hela tiden pratar och skrattar de förstås så det står härliga till.
 
På bilden har detta ”gåtfulla folk” förvandlat en gammal trädstock till en plats att kolla in, krypa på, känna på och fantisera om. Alla tycker det är lika spännande. Några är modiga och bestiger detta liggande stora trädtroll. Andra rusar omedelbart till för att själva få uppleva den pirrande närheten. Någon avvaktar och är lite försiktigare, men tar till slut mod till sig och deltar i bestigningen av härligheten.
 
Ja, så fortsätter dessa små individer att dag ut och dag in undersöka, lyssna, smaka och känna. Sakta formas deras liv och med hjälp av trygghet och kärlek i omgivningen kan de alla flytta ut från det gåtfulla folkets planet in i ungdoms- och vuxenvärlden. Det är allas vår plikt att hjälpa till med att skapa den trygghet och kärlek detta småfolk behöver. Gör vi det blir deras flytt in i den nya världen lyckad och de kan fortsätta vilja och våga hålla andra i handen i gemenskap, glädje och närhet.
 

Detta tror i varje fall jag. Så därför lyssnar jag också gärna emellanåt till just sången
”Det gåtfulla folket” med Olle Adolphsson. Klicka och sjung med

 Bildtanke vecka 8:2
Håll ut !

Bilden är tagen vid lunchtid den 21 februari.

Jag är ute på min dagliga snabbpromenad om sju km. På vägen följer jag Rosenlundskanalen och passerar ett av Göteborgs kända landmärken, Feskekörkan. Redan har unga solnjutande människor parkerat sig på de vackert placerade träsofforna utmed vattnet. De är förstås väl påpälsade, men ser ut att ha det ”gött” både av solskenet och med de till synes mumsiga lunchpaketen
 
Med solen från höger i min gångriktning noterar jag inte riktigt det vackra vid min sida. Jag svänger upp på Rosenlundsbron. Där stannar jag och ser ut i älvriktningen. Då som först upptäcker jag det solglittrande vattnet som strömmar in i kanalen. Jag får en varm känsla av att vårfloden är på gång. Detta gör mig glad, mycket glad, även om jag förstås vet att det säkert kommer flera bistra dagar innan våren verkligen kan flyta fram.
 
Jag gömmer denna lilla stund i mitt inre. Här får också ni ta del av detta soliga ögonblick från min underbara stad, Göteborg. Så håll till godo och håll ut, våren kommer snart. 

 
 

 Bildtanke vecka 8:1
Gör om det om ni kan

  

Bara det att 87 årige Owe Törnqvist ställde upp i Melodifestivalen var en stor överraskning. Det var i varje fall inget jag hade förväntat mig. När denne man dessutom går direkt vidare till finalen med ett åldrigt sound i form av en Boggie Woggie har det direkt otänkbara ändå skett. En gång i tiden kunde jag emellanåt roas av Owes underfundiga texter och svängiga låtar på rockig svenska. På festplatsen, Gun från Dragarbrunn, Svartbäcken rödaste ros, och Varmkorv Boggie  är exempel på Owe-sånger som gladde när det begav sig. Men detta var för 40-50 år sedan.
 
Att en man, som är född ett par år före Ådalen 31 och blev tonåring innan andra världskrigets slut, är så vital och sång- och munspelsmässigt riktigt okey är helt fantastiskt. Även om själva låtbidraget inte tillhör de bättre  Owe gjort, så funkar den och han ändå. Uppenbarligen hade både låten och gubben ändå något som gick hem. Precis som när pensionären Hasse Andersson slog till med countryn Guld och gröna skogar 2015 tycks det även den här gången ha varit ”kidsen” som tog den gamle till sina hjärtan. Måhända detta tyder på en berättigad om något oväntad vördnad och respekt för de allra äldsta.
 
Hur som helst så ska det bli spännande att se hur det går för Owe i finalen. Månne denna inte blir Mellons slutstation för honom utan bara ett tågbyte inför nästa resa. Han är i varje fall inte uträknad i förtid, denne Boggiens verklige krutgubbe. En del skakar på huvudet och rynkar på näsan inför hans prestation. Dessa kan han skratta gott åt hela vägen till banken och sjunga:
Släng er i väggen alla fisförnäma för här kommer jag, en man som heter Owe och som hängt med sedan 1929.
Gör om det om ni kan.

 
PS Ett perspektiv att begrunda. Medelåldern för svenska män är idag något över 80 år. Owe, som inte direkt levt något puritanskt liv, är still going strong långt över medellivslängden. Hoppfullt, inte sant? DS    

Bildtanke vecka 7:1
Hjärtliga pussar och kramar

I denna vecka, närmare bestämt den 14:e, är det Alla hjärtans dag eller Sankt Valentins dag. Den helgonförklarade Valentinus är en vag historisk person, men har trots det stått sig länge. Redan på 400-talet lär katolska kyrkan snackat om denne som någon slags martyr. Det första uppsvinget kom dock först under medeltiden då dagens förhållande till kärlek och romantik såg dagens ljus. Med den kopplingen är det förståeligt att Valentindagen har bestått och över tid vuxit sig allt starkare som en icke religiös utan mer folklig tradition. Till en början med särskild brevväxling mellan kärasten och trolovanden och sedan med allahanda presenter och uppvaktningar.
 
I Sverige var det inte förrän under 1960-talet som Alla hjärtans dag började sitt liv. Först lite trevande men på 1980-talet kom firandet igång lite mer och dagen började markeras i våra kalendrar. Så small det till ordentligt under 1990-talet då dagen började uppmärksammas av ungdomar och främst då gymnasieelever. Sedan har det rullat på och numera får väl Alla hjärtans dag anses tillhöra de riktigt positiva och kärleksfulla märkesdagarna under året.
 
Inspirationskälla till det nuvarande firandet har som så många gånger förr varit USA och England. Där har denna romantiska tradition varit stark länge och över åren blivit allt mer kommersiell. Möjligheten att tjäna pengar på Alla hjärtans dag har förstås också varit en bakomliggande drivkraft även här. Inte minst blomsterbranschen har legat på och till slut fått till denna dag som en av de stora blomsterhälsningarnas stund. Enligt branschen lär det säljas runt 4 miljoner rosar till Alla hjärtans dag och eftersom varje ros säljs för minst 25 kronor i snitt kan alla räkna ut att detta är en god affär.
 
Men skit samma att några tjänar på det hela.. Jag tycker ändå att Alla hjärtans dag är en fin tradition. Detta även om varje dag bör vara en sådan kärlekens stund.
Så tänk på den eller de du står nära och håller kära. Gör det dock inte med några traditionella geléhjärtan. Ge istället ett litet brev eller kort med en kärleks- eller vänskapsfull hälsning. Satsa på en vacker blomma, dock inte nödvändigtvis en ros. Bjud någon du håller särskilt kär på en trevlig måltid hemma eller på en mysig restaurang. Eller ge bara någon, som ni tror behöver och vill ha, en puss på kinden eller en go kram. Jag kommer i varje fall att ge en hel del extra sådana ömhetsbetygelser.

Ha det så gott på Alla hjärtans dag och alla andra dagar.
 
Not
Ingen behöver förstås besöka ”Pusshållplatsen” på Göteborgs Busssentral eller ”Kramfors” för att visa vänskap och kärlek.
Pussas och kramas går bra överallt där vi vill, kan och vågar  

 

Bildtanke vecka 6:2
Ett klockfodral går ur tiden"

Ett göteborgskt landmärke håller på att försvinna. Det är den en gång 86 meter höga och nu nästan 80 år gamla byggnaden för gasklockan som rivs. Klockan som försett dagens innevånare och glatt deras blickar har inte varit i aktiv drift sedan 1993. Under alla år sedan dess har det pågått en diskussion om vad som ska hända med det energihistoriska tomma huset.  Det har talats om att bygga om till bostäder och andra nyttigheter, men tiden har rullat iväg och inget hänt vad gäller nya användningsområden.
 
När beslut till slut fattades om rivning var det för att ge plats åt andra byggnader. Rivningen skulle påbörjas 2015. Så blev det dock inte. Först var det diverse överklaganden som hindrade. Sedan var det ett par Pilgrimsfalkar som satte stopp. Ingen rivning fick därför ske under deras häckningstid 2016 .
Operationen sköts upp till 2017.
 
Där är vi nu och ingen återvändo finns längre utan rivningen sker som planerat.  Lite intressant med denna är att den sker genom sänkning från botten och inte med rivning från toppen. Hur detta är möjligt utan att klämma sig vet jag inte. Metoden betyder att det gått att följa den gradvisa höjdminskningen. Enligt ägaren, Göteborg Energi, är en sänkning med drygt 60 meter planerad att ske till 9 februari.
 
Hur det gått med de planerna vet jag inte. Min bild av detta göteborgska ”Rundetårn” är från den 7/2 och då märkte jag i varje fall en påtagligt kortare klockhus.  Om allt följt planerna och jag räknat rätt så skulle det  till helgen finnas kvar omkring 18 meter av detta klockfodral. Så vill någon ta en bild av den stump , som ännu finns vid Falutorget borta vid Gullbergsvass, gäller det att passa på i helgen. På måndag kan det vara försent.

Till denna rivning tänker jag trots allt.
Fanns det verkligen inte en större fantasi och kreativitet än att riva? Kunde det ändå inte gjorts något positivt och bra för göteborgarna av denna unika byggnad?  Jag tror det, men nu är det kört, tyvärr.  

Bildtanke vecka 6:1
På med "Pussyhatten"


Den visade sig under de amerikanska kvinnornas massprotester mot sexisten Donald Trump efter hans beklagliga installation. Den är en rosa stickad mössa med kattöron. Dess namn är på engelska ”Pussyhat”. Den har spridit sig som en löpeld över världen.
 
Den är en lysande symbol över motståndet mot USA:s president och dennes sexistiska och rasistiska hållning. Överallt där människor, kvinnor såväl som män, uttrycker sitt motstånd mot Tumps högerpopulistiska politik är Pussyhatten en stark symbol för demokrati och allas lika värde.
 
Den lyser provocerande mot alla lögner och tokigheter som krälar ur munnen på världens mäktigaste ledare. Den förenar och manar till gemensam kamp för sanningen, för frihet och mänskliga rättigheter.
 
Sticka den, bär den, sprid den, den rosa Pussyhatten!

Not. Min Evas fina "Pussyhatt" har hon naturligtvis stickat själv.
        Önskar jag kunder göra det samma, men kanske hon hinner fixa en till mig också?

 Bildtanke vecka 5:1
Välkommen hem!

En bild de flesta av oss känner igen. Snabbtåget, X2000, är på väg in på en station. I det här fallet är det Göteborgs Central där järnhästen rullar in lagom fart. Det skulle likaväl kunna vara någon annan plats och ett helt annat tåg. Vi har alla stått där och väntat på perrongen för att möta någon. Ibland, men inte ofta, har vi förbannat förseningen och ramlat i fällan att skylla på SJ. När vi då gnäller som värst låter det som om vi menar att förseningar är mer regel än undantag och att allt är SJ:s fel.
 
Detta gör vi trots kännedom om att av alla resor, oavsett med vilken typ av tåg de sker, anländer till 80-90% på utsatt ankomsttid. Kritiserar SJ gör vi ändå vet att förseningar sällan är det företagets fel utan Trafikverkets. Det är den myndighetens uppgift att göra allt som behövs för att järnvägsdriften ska fungera. Gör den av någon anledning inte det, så är det sådana försummelser som oftast orsakar förseningarna.
 
Till Trafikverkets brister ska även läggas andra icke SJ relaterade orsaker till stopp och förseningar i tågtrafiken. Det kan gälla påkörningsolyckor där djur, fordon eller i värsta fall människor utan lokförares skuld blir påkörda. Det kan också uppstå förseningar efter direkta sabotage mot olika driftsfunktioner, kanske kopparstölder eller hinder som placerats på rälsen. Ja, så kan det förstås även vara ett eller annat kraftigt oväder som tillfälligt är orsaken till både inställda och försenade tågresor.   
 
Tåget på bilden är med sina tolv fullsatta vagnar inte bara i tid utan några minuter för tidigt. Något som enligt min erfarenhet är minst lika vanligt som att tåget kommer för sent. Nu står jag och ett trettiotal andra väntande människor där i ändan av perrongen. Vi är en blandning av alla sorter precis som samhället i övrigt och vi har ett gemensamt mål. Detta är att möta någon resenär, kanske bara en bekant eller kanske nära och kära. Några av mina väntande kollegor vankar av och an oroligt, men de flesta står lugnt med förväntansfulla blickar riktade mot det inkörande tåget. Jag är en av dem.
 
Och jag tänker
-          Vilken fantastisk del av samhället tågtrafiken är och vad glada vi ska vara att den finns kvar och fungerar. Jag vill verkligen rikta ett stort tack till alla de som gjort och gör detta fina kollektiva transportmedel möjligt. Tack till uppfinnarna, till rallarna som byggt vår järnväg och till tekniker och servicepersonal som håller igång den. Framför allt tack till alla lokförare som i runt 160 år kört alla tåg. Deras ansvarsfulla arbete kan inte prisas nog. En gång i tiden fanns säkert lokförarjobbet på tio i topplistan för åtminstone pojkars kommande drömyrken. Jag tvivlar på att det är på samma sätt fortfarande.
 
-          Oj då, här står jag och låter tankarna flyga iväg. Passagerarna strömmar ju redan i en strid ström från tåget. De drar sina hjulförsedda väskor i rask takt. En del småspringer, kanske de ska byta till ett annat tåg. De allra flesta verkar kolla efter någon mötande. Framme vid perrongslutet blir det för en del både välkomnande hälsningar leenden, kramar och pussar. Härligt att både höra och se!
Å, där kommer hon ju gående, min livskamrat.
Välkommen hem!

 

Bildtanke vecka  4:1
Något saknas ändå

Göteborgs Filmfestival/GFF genomförs de kommande elva dagarna. Dess kulturella bidrag sedan starten 1979 kan inte prisas nog mycket. Hatten av för alla de som under alla år slitit med denna göteborgska filmklenod. Det är de många som i allt ifrån ledningsuppdrag till biljettmottagning gjort riktigt hedervärda insatser. Utan dem ingen festival, utan dem ingen årlig njutning av intressanta filmer från när och fjärran
 
Årets festivalprogram har ännu ett fullmatat innehåll. En bläddring ger vid handen att det kommer att visas massor av angelägna filmer, både spelfilmer, dokumentärer och kortisar. Som vanligt är det svårt att välja när utbudet är överväldigande, tiden för knapp och plånboken för liten. En så där  4-5 godbitar får jag nöja mig med den här gången
 
Allt förväntat och aktuellt är dock tyvärr inte med. Bland årets teman saknar jag en del områden som är centrala i tiden och som borde varit värda egna festivalblock.
 
Jag hade gärna sett att klimatförstöringen ägnats en stark uppmärksamhet  i form av en egen avdelning, men så är inte fallet. Att denna, vår tids ödesfråga, inte får ett rejält specialblock är förvånande. Vad kan ligga bakom detta negligerande, tro?
 
Det hade också varit läge att ha en särskild temasatsning på film om och mot den islamistiska terrorn. Sådana filmer finns, men på festivalen är de få och inte specifikt som ett viktigt eget filmtema. Hoppas inte orsaken till denna brist beror på rädsla för attentat.
 
Ett tredje tema jag saknar är en djupdykning i Trumpismen och dess sexistiske och rasistiske centralfigurs tankevärld. Här finns säkert en hel del viktiga amerikanska bidrag att hämta. En miss månne?  Möjligen kunde i samma festivalpaket petats in filmer om den nationalistiska och populistiska krafternas tillväxt i Europa. Både trumpismen och dess europeiska kopior är ju sådana att de hotar både det fria ordet och mänskliga rättigheter. I förlängningen är därmed också filmkonsten en given måltavla för dessa mörka krafter. Här kunde festivalen legat i framkant med ett specialblock med filmer om detta.

När särskilda filmteman om nämnda aktuella och viktiga problemområden saknas så känns festivalen tyvärr mindre angelägen i år. Detta gäller i varje fall för mig.
  

 Bildtanke vecka  3:1
En folkrörelsernas gigant

 Det är en januarimorgon och några grader varmt. Jag är på min dagliga morgonpromenad. När jag kommer till Järntorget och blickar upp mot himlen glittrar solen i fönstren till Folkets Hus kontorsbyggnad. Det får mig att stanna till, sätta mig vid Kafé Cigarrens uteservering, ta en kopp fika och fundera lite över denna arbetar- och folkrörelsernas gigant
 
Från det första Folkets Huset vid 1800-talets slut till dagens runt 600 föreningar med egenägda fastigheter eller lokaler ligger en demokrati - och kulturgärning av gigantiska mått. Med tillkomsten av förenings ägda lokaler och/eller hus öppnades redan under förra seklets början möjligheter till billiga och bra platser för möten, studier och andra verksamheter. Detta gynnade både organisering och tillväxt av den demokratiska ryggraden i samhället dvs arbetar- och folkrörelserna. Många av dessa de första husen från 1900-talets första hälft står fortfarande kvar och är i bruk. Så hoppas jag det förblir
 
Allt efter som tiden sedan runnit har rollen som mötesplats bestått, men även andra verksamheter har tillkommit. Över tid har Folkets Hus på många platser också blivit centrum för musik, teater, film och andra kulturaktiviteter. Vanligt är också att dess lokaler används för både konferenser och kongresser. Kort sagt Folkets Hus gör nytta på många sätt
 
Av allt det goda Folkets Hus rörelsen bidraget med för att ge mötesplatser för demokratin, kultur, nöjen, bildning och kreativitet vill jag lyfta fram dess roll för filmtittandet. Detta har stärkts genom de 140 biografer rörelsen äger runt om i Sverige. Biografer som i många fall visar film på mindre orter där SF-kapitalet inte tycker det lönar sig. Riktigt bra blir det när Folkets Hus och parker, som organisationen numera heter, också stödjer och ger styrka åt bio som visar kvalitetsfilm och livesändningar med konserter, operor mm Detta gäller för t.ex. Roy i Göteborg, Röda Kvarn i Helsingborg, Rio i Stockholm och Spegeln i Malmö. Här går Folkets Hus rörelsen hand i hand med kvalitetsfilmens främsta fanbärare dvs Folkets Bio.
Det är bra tycker jag  

 
Not 
Folkets Hus i Göteborg består av flera delar. Det är dels det nio våningar höga kontorshuset på bilden och en stor mötesbyggnad med kongresshall, stora och små mötesrum, restaurang, Folkteaterns lokaler mm Dessutom finns också den senast byggda delen med dansrestaurangen Vågen och den kända och stora biografen Draken.  Bygget startade i slutet av 1940-talet och alla byggnader var klara 1956. Obs skorstenen i bakgrunden tillhör inte huset utan ett värmeverk

 Bildtanke vecka 2:1
Januari och bara tre äpplen kvar

 
I slutet av oktober plockade vi ned alla rödvackra och doftgoda ”Ingrid Marior” från trädet i kolonin. Skörden var rekordstor. Efter kylig vindsförvaring och kontinuerligt mumsande av några per dag sedan dess så räckte de till 8 januari. Då fanns bara de tre på bilden kvar.  
 
De vackra, stora och nyttiga frukterna får mig att tänka på äpplets starka betydelse under dess mångtusenåriga historia. Detta gäller både dess roll i myternas, sagornas och symbolikens  värld och i människors vardag och liv
 
Äpplet finns orättvist med i det religiöst mytiska.
Enligt bibeltexter gav Eva, på ormens inrådan, Adam en frukt från kunskapens träd. Denna handling har sedan medverkat till att rättfärdiga reaktionära religiösa hållningar om att kvinnan lockar mannen i fördärvet. Hon måste därför styras och ledas av mannen, men också skyddas från hans sexuella begär genom att dölja sig, gömmas och bevakas. Frukten ansågs vara ond vilket på latin heter  "malum"   Det ordet betyder dock också äpple. Så efterhand har därför Evas onda och frestande frukt felaktigt blivit synonymt med ett äpple i bilder och berättelser. Ja, tänk vad religiös okunnighet och fördomsfullhet kan ställa till det. 
 
 Äpplet återkommer i många  sagor och historier.
BJag kommer ihåg sagan Snövit, som sätter en förgiftad äppelbit i halsen och faller i koma. Här finns också äpplet som kärlekens och sexualitetens symbol hos olika skönhetsgudinnor såsom Idun i asatron och Afrodite i grekisk mytologi.  Bland äpplets sentida historiebetydelse tänker jag särskilt på Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit. Där intar Astrakan äpplet en bärande roll. Detta är en nämligen en symbol för Kristinas långa hemlängtan. Under flera år tog frosten död på knopparna och Astrakanen bar ingen frukt. När så slutligen ett vackert äpple fick mogna fanns det med som en vacker symbol vid hennes dödsbädd och i hennes sista längtan hem
 
Äpplet har också övertid på olika sätt fått en lite upphöjd ställning   

Jag drar mig till minnes,  att vid Isaac Newtons upptäckt av gravitationskraften lär ett fallande äpple ha spelat en avgörande roll som inspiration. Därför har också äpplet och äppelträd ofta en central plats vid olika engelska utbildningsinstitutioner.   Just detta, att äpplet står för vetgirighet och bildning har förstärkts genom tillkomsten av ”Kunskapsäpplet” som symbol för lärandet. Äpplet har tydligen också haft betydelse för ett av  världens nu mest inflytelserika elektronikföretag, "Apple". Varför företaget fick just det namnet är nog lite oklart. Kanske hängde det samman med äpplet som kunskapssymbol. Kanske det var så trivialt som att grundaren Steve Jobs tyckte om just den frukten.  Möjligen var det bara en tvivelaktig efterapning av Beatles skivbolag ”Apple Records” eller en hyllning till New York,  "The big Apple"
 
Vid åsynen av våra sista tre äpplen är det dock främst tankar om äpplets historiska betydelse för arbetande och fattiga människor som gör sig påminda
Jag tänker på vilket viktigt näringstillskott denna fantastiska frukt har varit för alla torpare, statare, småbrukare och arbetarkolonister i historien. God skörd och förvaring i källare blev viktig föda över vintern. Torkade äpplen, konserverad äppelmos och ibland egen tillverkad must drygade ut kosten och gav nödvändiga vitaminer. Äppelpaj och dito kaka och kanske någon gång även äppelvin skapade fest i det lilla. Sådan och ännu större har äpplets roll varit för många av dem som haft det knapert under historiens gång.
Så det lilla äppleträdet, med sina många, vackra och goda frukter, ska ha stort tack för allt det gett och betytt för många av vårt lands arbetande människor

PS.
Jag känner också vid mina äppletankar, att det kanske är på tiden att läsa om Mobergs fantastiska Utvandrar epos. Den har ju liksom bäring på situationen i världen idag där miljoner utvandrar eller flyr för att skapa ett bättre liv i fjärran land 

 
Bildtanke vecka 1:1

Om olika murbyggare

I Göteborg och i många andra städer finns kvar flera hundra år gamla rester av stadsmurar. Bilden visar en del av Kungshöjds murverk, som en gång omgärdade en del av staden inom vallgravarna. Det vi ser  är bastionen Carolus XI Rex från 1600-talet som med sina mäktiga murspetsar försvarar mot  väster.

Varje gång jag passerar imponeras jag över detta enkla, men ändå imponerande byggnadsverk. För mig kommer då aldrig upp tankar om storgubbar och soldater , Nej, jag tänker på dem som med sina händer och enkla verktyg faktiskt murade och reste denna försvarsmur. Det är de och alla andra efter dem som med hårt slit och stora umbäranden har byggt alla byggnader i detta land. Utan dessa fantastiska murare, snickare, betongarbetare, ställningsbyggare, takläggare och andra skickliga yrkesarbetare hade det inte funnits vare sig bostäder eller några andra byggnader. Dessa generationer efter generationer byggnadsarbetare tillhör i sanning dem som byggde landet.

Detta kan inte sägas om alla de som idag bygger allt fulare murar mellan och mot människor.
I samma stund som det byggs murar mot flyende människors rätt att få skydd rivs också stora hål i den humanitet och solidaritet som länge präglat alla progressiva krafter vårt land.

I samma stund som rasistiska och islamistiska mörkerkrafter bygger murar mot mänskliga rättigheter och människors lika värde försöker de också riva ned samhällets fundament, friheten och demokratin.

Ära åt alla de som på olika arbetsplatser runt om i hela landet har byggt och bygger vårt land.
Skam åt alla de som reser murar och  förstör den samhälleliga gemenskapen och river ned
de värden  generationer stått upp för
.